måndag 16 mars 2015

Till livet efter detta

Lilleman började förbereda Hoppes begravning. Jourhavande mormor fick rycka in för konsultation.
Hoppe skulle läggas i en kista, en ask från Yogi te originalsmak. I botten skulle det vara mjuka bolster, som skulle ha fått prinsessan på ärten att bli avundsjuk. 
Listan över vad som skulle följa med Hoppe in i Nangijala var lång, flera punkter i alla fall. 
Hon skulle ha pengar med sig, ifall hon behövde köpa något i himlen. Lilleman tyckte att vi kunde stoppa ner en sedel av valfri valör. Jag protesterade men kunde godkänna en krona. 
Hoppe behövde ett täcke så att hon inte behövde frysa och hon skulle äras med blommor. Blommor skulle vi köpa och lägga ovanpå graven. En hel bukett med rosor ansåg lilleman. Lillemans mamma tyckte att det räckte med en ros för det var ändå bara en dvärghamster. Men valfri färg, det kunde han få välja.

-        - Vad då, bara en dvärghamster. Man kan väl inte jämföra liv och känslor mamma. Är en hamster mindre värd än någon annan som dör.

Just då blev lillemans mamma tyst. Tystnaden är också ett sätt att argumentera, men kanske inte tystnaden av överraskande oförmåga av att hitta ett lämpligt svar.
För att vara lite tillmötesgående och visa mitt engagemang, istället för att ge avslag på sedlar och rosbuketter, så föreslog jag att Hoppe kunde få lite mat med sig i kistan. Kanske lite torrfoder och en morot.
Tystnaden spred sig, igen, och lilleman tittade frågande på mig.

- Lite mat, det kan hon väl behöva? Påstod och undrade jag lite käckt.
- Men mamma, hon är ju död. Hon behöver väl inte äta.


Återigen blev jag tyst. Jag förstod inte riktigt tankegången. Jag förstod att likheten mellan lillemans deal med döden och begravningen var att det fanns något efter detta livet. Kopplingen till våra förfäders sätt att tänka kring begravningar och offergåvor låg väldigt nära. De offrade nästan allt de hade (sägs det) och lilleman gjorde likaså. Han var beredd att offra hela sin månadspeng till förmån till Hoppes nästa liv och gravplats.Blommor skulle hon ha, en hel hög. Men picnic, det behövde hon uppenbarligen inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar