Det är aldrig försent att lära om, stort som smått.

Med risk för att verkar lite spånigt dum så skriver jag det här inlägget.
Jag skulle kunna lägga ut världens försvarstal om att jag har mina styrkor på andra områden, bla bla bla...
Men det tänker jag inte göra.
Däremot måste jag fråga;
- Om jag säger olja, vilken färg tänker du på då?




(...Tankepaus....)





- Svart, eller hur. Olja är svart, svart som svartaste natten, mörk som starkaste kaffet, kolsvart!

Med den uppfattningen
var jag en vetgirig åskådare när pappa hade en egen service av Söta ZesaM -
byte av däck (där var jag faktsikt med på ett hörn) och byte av olja.
- Men varför ska vi byta olja? Den är ju svart och fin! säger jag ärligt och uppriktigt när en blaskig sörja rinner ner i behållaren under bilen.

- Just det, den är svart och fin! svarar min pappa med ett leende på läpparna.
Svaret dröjer lite för länge, några sekunder för länge men ändå för länge, för att det ska hamna under ärligt och uppriktigt.

Några minuter senare fick SZM ny och fin (på riktigt) olja. Lite tjock, bärnstensfärgad och så långt ifrån svart man kan tänka sig. Likt mjuk krämig kolasås kluckar den sig ur sin dunk och ner i Söta SesaMs oljebehållare.

Tja, vad ska jag säga? Jag vet inte allt och varje dag lär man  sig något nytt.